Utmanad av Sara


Detta är Jan Bylund under föreläsningen "Kul på jobbet"
Han va riktigt rolig och duktig på att hålla i en föreläsning.

Jag utmanar:
Jennie L
Emma
Sandra
Lindie
Linda
Charlotte


Gör såhär:
1. Gå in i mappen mina bilder
2. Gå till den sjätte mappen och välj därefter den sjätte bilden i den mappen.
3. Visa bilden på bloggen och skriv något om den.
4. Invitera sex stycken nya till att vara med på utmaningen.
5. Länka till dem, och låt dem veta att de är utmanade

Dålig start på dagen...

Idag har jag en lika dålig dag som Sandra hade igår. Vaknade och ville verkligen inte gå upp men smått irriterad tog jag mig ur sängen och gjorde mig redo för en dag på jobbet. Kom ut i god tid till bilen så jag fick satt på mitt nya kontrollmärke. Slänger in alla grejer i bilen och vrider om nycklen samtidigt som jag är påväg att plocka upp isskrapan men avbryts av att ett litet yngligt host kommer från bilen sen är den DÖD. Blir lite smått tokig för trots att han har varit lite seg det senaste så trodde jag inte att han skulle överge mig just nu. Samlar ihop mina hysteriska nerver och ringer till en jobbarkompis men otur för mig så är hennes mobil urladdad så inget svar.... Hjärnan börjar gå på högvarv och tanken på att hoppa upp på en cykel i -8 är inte lockande för fem öre så det får bli ett samtal till pappa som får komma och hämta mig. Han är en ängel min far!!

Nu sitter jag här på jobbet kall och jäklig för kylan ute gör att det blir rävlans kallt även här inne. Oturligt nog har typ ingen på jobbet kört bil idag så det blir nog att jag slutar en halvtimma tidigare och åker hem med Halda som ändå bor på sörse. Sen ska jag se om bilen startar när jag kommer hem för då är det förhoppningsvis inte lika kallt ute och solen, som jag hoppas ska titta fram, kanske har värmt upp skrutten lite. Om bilen startar blir det ut och köra en sväng så jag får laddat upp batteriet, kanske åker ner till pappa och sätter den på laddning för säkerhets skull. Allt jag begär är att skrutten ska hålla sig vid liv nästa vecka oxå för sen är det cyklen som gäller så mycket det går. Måste ju inrikta mig på bitch 2009, eller är det kanske beach 2009... Det återstår att se... *ler*

Nä nu får jag nog återgå till arbetet en stund... Hoppas ni andra har fått en bättre start på dagen!


Kan man ha mer beslutsångest....

... än vad jag har nu??? Ena stunden sitter jag här och är på topp, vill dricka vin och gå ner på krogen medans jag 30 minuter senare känner hur tröttheten tar överhand och jag bara vill hem och sova... Blir tokig snart....

Det är planerat att jag ska hem till pappa en sväng efter jobbet men jag funderar på att åka hem och sova en timma först och sedan om jag känner för att dricka vin så gör jag det annars åker jag ner till pappa på ett litet besök och sedan en sväng nykter förbi krogen... Gggaaahhhh blir ju totalt snurrig av mina egna tankar... Det är kanske bara att invänta dagens slut och se vad som händer... Jag ska jobba imorgon så jag kan ju inte gå ut då om jag beslutar mig för att vara hemma ikväll... men sen kanske det inte är hela världen att ha en nykter helg heller...

Vad ska ni andra hitta på ikväll???

Kram och trevlig helg!


Längtan....

Allt började för runt elva år sedan, längtan efter något jag aldrig hade upplevt.
Alla pratade om hur skönt det va men att det kan göra väldigt ont första gången och ibland även andra gången. Men det är skönt och man vill bara ha mer. För vissa är det ett stort steg medans andra bara vill ha det gjort. När debuten sker vid unga år vill oftast tjejen att det skall vara väldigt fint och specielt medans killen lite oftare är inne på det häftiga och coola. Något att berätta för polarna...

Min debut skedde för snart ett år sedan, han hette TD och det va väldigt specielt. Visst kändes det och det blödde en hel del men det va extremt skön smärta och jag visste direkt att jag ville göra det igen. Idag gjorde jag det för andra gången men nu med Glenn, riktig njutning och inte alls lika ont som första gången. Glenn ska garanterat få ge mig njutning fler gånger.

Jag snackar ju givetvis om mina tatueringar så här bjuder jag på två bilder.

Min första tatuering.
Liljekonvalj va min morfars älsklingsblomma och symboliserar min kärlek till honom medans rosen symboliserar min kärlek till dom jag har förlorat genom åren.


Dagens tatuering.
Spero är latin för hopp och även namnet på min farfars båt, en symbol för min kärlek till honom.

Fest i bilder...

När jag läste detta inlägget kom jag på att jag också fick tagit lite kort den kvällen.

   
Sara klarade sina kullerbyttor, hon lapade vatten som en hund och fick en isbit innanför klänningen. Visst är det härligt att se. *ler*

 
Sara är en prima ballerina och Madde mimar så fint till låtarna som spelas.

 
Sen tog vi oss hem från krogen och Linda föll för Per-Åke... hihihi

Förnyelse

Jag tyckte att det behövdes lite förnyelse på bloggen så jag har fixat och trixat lite ikväll för att få ihop det. Det tråkiga är att förhandsgranskningen slutade fungera och bloggen har inte ändrats så jag får väl vänta till imorgon med att se hur det blev.

Skriv gärna vad ni tycker om den, är även tacksam för alla förslag till förbättring.

Sov gott!

Lördag!!!

Nu sitter jag och väntar på att bli hämtad av Andreas och Caroline. Vi ska upp till mamma och äta kalkon, mums mums, hon fyllde år igår så vi ska fira henne idag. Peter with family kommer oxå så det blir full rulle.
Ikväll blir det middag, melodifestival och vin hos brudarna på Malmgatan. Jag kommer dock känna mig som en blekfis från yttre rymden för Sara är tokbrun sen hon va i Egypten i början av Januari och Madde och Linda kom hem från Egypten igår så jippi Jennie va blek du kommer vara.... Men men jag är ju snyggast ändå *skratt*

Nä nu är det nog dax att plocka ner det sista jag ska ha med så dom inte behöver vänta på mig.

Trevlig helg!!!

Test Camp

Taiga Test Camp 15-16 januari 2009.


Många har frågat varför jag gick med på att sova i skogen när jag kan sova hemma i min egen säng, men denna Test Camp var starten på en utbildning som kommer att hålla på under våren på Taiga. Jag kommer dock inte delta i den så mycket mer då jag slutar på Taiga den sista februari. Det va en riktigt kul upplevelse som jag inte ångrar en sekund. Vi var ett härligt gäng som var med, merparten av Taiga och två tjejer och två killar från en reklambyrå.


Torsdagen började med kaffe och fralla kl.09.00, vi fick snabbt presentera oss för varandra och sedan drog det igång med teori och lite praktiska övningar inne på Taiga. Det hela går ut på att man ska lära sig vikten av att klä sig rätt när man arbetar i regn och kyla. Så vi gick igenom hur mycket man svettas under natten/dagen, var man släpper ut mest värme, varför man fryser om händer och fötter först osv. Tänkte berätta mest om dom praktiska övningarna då det troligtvis är roligast att läsa om.

Först gick vi in i kylrummet (-25grader) med våra vanliga kläder (inga ytterkläder) och kände på hur fort man började frysa, vi satte även på fläktarna för att känna hur kallt det blir när det både är kallt och blåser. Sedan provade vi samma sak med mössa på för att se hur viktigt det är med mössa när det är kallt, fast dum som jag är kommer jag inte bli bättre på att använda det ändå, och det är en väldig skillnad.


Visst är jag snygg i mössa ;P

Sen fick vi ta på oss blöta kalla t-shirtar, ena halvan är en vanlig bomulls t-shirt och andra halvan är Taigas kortärmade underställ i funktionsmaterial. Vi hade på oss dessa t-shirtar i ungefär en timma och läste av kroppstemperaturen på dom olika sidorna för att se hur kroppen får arbeta med dom olika materialen för att få upp värmen igen.

 
En iskall halv frusen t-shirt och en blöt socka i stövlen va inte så skönt.

För att visa hur fort hjärnan tappar greppet fick några prova på att stoppa handen i en hink med isvatten och läsa högt från en text. Det gick väldigt fort innan man helt tappade bort sig och det va extremt kallt, det enda man tänkte på va att få upp handen och värma den. När detta va gjort gick vi igenom säkerheten som vi skulle tänka på när vi skulle börja med övningarna i regn- och kylrummet. Vi gick även igenom vad vi skulle tänka på om något hände när vi sedan skulle ut i skogen.

Sen var klockan plötsligt tolv och det va dags för en efterlängtad lunch. Ärtsoppa och pannkakor som slank ner fortare än någonsin.

Efter lunchen var det dags för övningar i regn- och kylrummet. Min grupp började med 45 minuter i regn rummet som har ett års nederbörd under en timma så ni kan ju bara föreställa er hur mycket vatten vi fick över oss. Inne i regn rummet gjorde vi olika stationer så som skruva av och på muttrar, lägga ett pussel, stå still, sitta still och klättra upp och ner i en mast. Vid varje stations byte uppger man hur man känner sig i kroppen.


   


Alla va i princip helt torra förutom en kille som fick trasiga kläder på sig, han va genomblöt och kall så för han blev det en varm dusch efteråt. Det enda som va blött på mig va ärmarna på understället eftersom det kom in vatten genom ärm slutet i jackan när jag klättrade i masten.

När vi hade fått på oss lite mer underställ så va det dags att gå in i kyl rummet som hade en temperatur på -25 och en vind på 8sekundmeter vilket ger en effekt på ungefär -45 grader. Även här inne gjorde vi olika stationer och sedan skattningar. Kan säga att det var behagligare att vara inne i kyl rummet.

När sedan alla hade fått sin packning bestående av två filtar (lite lyx i vanliga fall får dom bara en) en PET flaska med vatten, en kniv, en kåsa och två trasor så var det dags att hoppa in i bilarna och åka ut i skogen. När vi kom ut i skogen va klockan sex och det va redan kolsvart ute, det enda ljus vi hade var skenet från en riktigt vacker och stjärnklar himmel. Nu var det bara att börja bära ved, liggunderlag, presenningar och hämta vatten i bäcken. När vi hade fått allt till lägerplatsen började vi bygga vårt vindskydd. För att se något fick vi göra upp en eld det första vi gjorde.

 
Jag och Erika är lyckligt ovetande om vad som komma skall.


 Vid halv åtta var allt klart och då började kvällens övningar. Vi gick först en bit i snabbt tempo för att få upp värmen och komma bort till skogen där vi skulle börja vårt äventyr.  En lång promenad in i skogen på en stig och sedan avvek den in i snårig terräng med många grenar som piskade i ansiktet samtidigt som fötterna kämpade för att hitta någon yta att stå på. Man fick titta upp på himmelen för att se vart träden delade sig så man hitta vilken väg man skulle gå. När vi kommit en bit stannade vi till vid några granar och plockade sju stycken en meters grenar var som vi sedan tog under armen och fortsatte vår vandring. Efter ett tag fick vi ställa oss på ett led i den turordning som vi tidigare under kvällen hade blivit tilldelade för att lättare kunna kolla så att alla va med och jag hade fått nummer tre. Vi gick en liten bit och då va det dags för nr ett att bli dumpad ensam i skogen och så höll det på tills alla hade blivit dumpade. Våran stol bestod av marken och våra grenar som vi plockade tidigare men jag tyckte att det blev så kallt om rumpan att sitta så jag stod upp istället. En och en halv jävla timma fick vi vara där ensam och "filosofera över det underbara att vara ensam en stund" kan säga att jag filosoferade mest över vem som skulle dödas om vi inte blev hämtade snart. Jag är jäkligt mörkrädd så denna övningen var verkligen ingenting för mig, jag blir även väldigt sur när mitt blodsocker sjunker och det märktes på mig när alla hade blivit hämtade och vi skulle vidare till nästa övning. Det var inte det bästa underlaget att gå på och många kom efter så jag röt till lite på dom där framme som trodde att det var nåt jäkla maraton lopp och då gick plötslig alla saktare så inga halkade efter. Fantastiskt vad lite Jennie ilska kan göra.

Så äntligen såg jag bilarna och trodde att det var dags att gå tillbaka till lägret men inte då.... Nej då skulle vi gå över bäcken, på den här.

  
Bilderna är tagna dagen efter för jag hade inte med kameran under övningarna.
Det va inte lika farligt att ställa sig på stocken dagen efter när det va ljust ute
.

Stocken var hal av is och det va kolsvart ute men ledarna hade pannlampor som dom snällt lös med när vi skulle gå över. Jätteglad Jennie va över detta, NOT men jag gick vackert över under förutsättningen att jag skulle slippa att gå samma väg tillbaka sen och det blev jag lovad att slippa. Så när alla var över och ingen hade ramlat i så gick vi till nästa ställe där vi skulle ta oss tillbaka. Ingvar säger att vi alla skulle ta av oss kläderna och lägga i påsen vi hade med oss och sedan börja vada över?!?!? Är du tokig i huvudet eller?? Men så ser jag Jonas på andra sidan och förstår att vi ska gå över på en jävla lina!!! Jag blev galen och skrek att jag hellre går tillbaka till stocken och går över den ensam i mörkret än går på en lina. Men tillslut bestämde jag mig för att gå över ändå så tjejen som va på tur fick vackert vänta för har jag väl bestämt mig är det bäst att göra det direkt annars hade jag bara ångra mig. Även här klarade vi oss över allihop utan att trilla i bäcken och det kändes väldigt skönt.

 


Sen fick vi äntligen återvända till våran lägerplats där vi fick två öl var för att värma oss lite men eftersom jag inte dricker öl så höll jag mig till mitt vatten. Klockan hade nu hunnit bli halv ett och äntligen skulle vi få äta. Det blev Såvas (vet inte hur det stavas) som är renskav, lök och potatis som steks i grädde och lite vatten, sedan serveras det med lingon. Väldigt gott faktiskt.

 

Klockan blev två innan vi va klara för att krypa ner under filtarna och precis innan vi la huvudet på kudden fick vi en liten gammeldansk som värmde gott. Under natten skulle alla turas om att vara eld vakt men mina kollegor va så snälla att jag och många med mig slapp detta. Jag sov ungefär tre timmar den natten, strax innan väckning (06.00) vaknade jag till utav att eld vakterna satt och tjöta så då joinade jag dom. Sen blev det lite frukost och kaffe men det fanns ju ingen mjölk så jag drack vatten även denna gång.


Frukost till trötta killar & tjejer.

Sen va det dax för en morgon promenad. En lång härlig promenad i väntan på att lite ljus skulle infinna. Väl tillbaka sedan gick vi igenom utrustningen som skulle på och alla va sååå snygga i sina hjälmar.

 


När all utrustning va på gick vi en bit till ett berg där vi skulle fira ner oss. Berget va 15meter högt och det kanske inte låter så högt men när du väl är där upp och ska över kanten så känns det som flera mil. Men väl över kanten så är det en riktigt underbar upplevelse som jag gärna gör många gånger till. Det som jag inte gillade va att vi fick klättra upp för en brant stig som va halare än satan och jag hade på tok för stora skor så jag tyckte det va lite läskigt och va rädd för att glida ner och ta med mig dom som kom bakom på väg ner i avgrunden.. Kanske lite överdrivet men det kändes så just då.

     

Som sista övning fick vi lära oss att bygga en signaleld och så fick vi lära oss hur man gör för att kalla ner en helikopter som kommer med hjälp. För att göra det hela lite roligare så delades vi in i dom två lag som sedan skulle tävla om vem som fortast fick igång signalelden. Tävlingsinriktade som vi är så blev det en riktigt bra kamp som mitt lag vann!!

     

På första bilden ser ni hur duktiga vi är på att kalla ner helikoptrar. Bild två är på det vinnande laget innan tävlingen har börjat. Sen ser ni den vinnande signalelden på dom kommande två bilderna. Den sista bilden visar hur bra det gick för förlorarna... Jag är verkligen en ödmjuk vinnare.

När alla övningar sedan är klara och lägret är i samma skick som när vi kom längtar vi alla till bastu, bad och lunch på Kusthotellet. Jag tror inte att jag någonsin har tyckt att det är så skönt att duscha som det va när vi kom dit, en helt underbar upplevelse. Sedan avslutades det hela på Taiga med en snabb sammanfattning och ett helt gäng med trötta "soldater". Orden som sammanfattade och avlutade denna enorma upplevelse va:

SOLDATER, ÅTERGÅ TILL CIVILISTER!

 
En gruppbild på hela gänget och killarna som höll i hela arrangemanget Ingvar- överlevnads expert från Karlsborg och Jonas CD (Creative Director) på Taiga.

Till er som har orakat ta er igenom detta inlägg så ber jag om ursäkt för att bilder och text är lite huller om buller men som jag har skrivit i tidigare inlägg så har blogg.se krånglat en hel del för mig så tillslut gav jag upp och lät det vara som det blev.

Arg på blogg.se

Det är va jag är... igår satt jag i över två timmar och skulle fixa till ett inlägg och lägga in bilder men det va ju segare än segast och under dessa två timmar fick jag infogat TRE bilder. Så jäkla segt ska det väl ändå inte vara!! Är det någon mer än mig som har problem med detta eller??

Ikväll ska jag hem till Cina och hälsa på sen får jag se om det fungerar bättre med blogg.se när jag kommer hem...

SMS...

Fick precis ett sms från Telia om att min felanmälan är behandlad och mitt bredband skall fungera nu. Hoppas hoppas hoppas att det gör det!! Ni lär ju märka om det fungerar för då blir det lite bloggande ikväll =)


Svar till kommentar: Pappa det är klart att det är du som är bäst men jag kan ju inte skriva det här för då blir ju mamma avundsjuk ;)


RSS 2.0