I onsdags (24/8) skulle jag göra mitt första läropass ihop med Mia på Tammsvik Konferens & Herrgård men läran varade i tio minuter sedan fick vi dela upp oss och kasta oss in i verkligheten. Tiden bara sprang iväg och när vi sedan var klara med ruschen så var klockan nästan så mycket att det var dax för frukostrutinerna. På Torsdagen fick vi lite mer tid till lära men 24.00 skulle jag sitta brandvakt i ena byggnade så resterande lära fick vi ta på fredagen. På lördagen var det dax för mig att prova mina vingar på egen hand och det gick riktigt bra.
Söndagen bestod av trevligt sällskap, god mat och gott vin =)
Måndagen blev det en lugn förmiddag och sedan på eftermiddagen åkte jag och Jennifer in till Åkersberga...
Efter en eftermiddag i Åkersberga centrum med Jennifer så får man höra den ena lustiga kommentaren efter den andra.. Tex när vi köpte skor så frågade expediten om Jennifer ville ha impregnering till skorna varpå Jennifer svarar ”Nej, jag är aldrig ute när det regnar” expediten skrattade och sa ”det va nog dagens sämsta ursäkt. Eller nej det är nog månades sämsta ursäkt” Som svar på det säger Jennifer ”men ibland är jag smart” hon häver även ur sig ”fast ibland är jag ute när det snöar” både jag och expediten skrattar gott åt grodorna som flödar ur hennes mun och sedan drar jag med mig henne ur butiken.
När vi sedan är på väg hem stoppar Jennifer en bit godis i munnen, fräser till, gör en rolig min och sväljer sedan slänger hon ut resten av godisbiten genom rutan och säger ”i vår familj får vi lära oss att svälja” Jag totalt knäcker mig av skratt och hon kan inte förstå vad som är så roligt men även hon börjar skratta och sen kan vi nästan inte sluta skratta. Men efter en stund kommer nästa kommentar ”visst är det jobbigt när man tror att en godis är sur så är den salt” ytterligare en gång knäcker jag mig av skratt men när hon sedan förklarar hela situationen så förstår jag vad hon menar men det lät jäkligt kul när hon plötsligt bara häver ur sig det. Den sista biten trampar jag på ordentligt på gasen så vi ska hinna med färjan och slippa stå och vänta på nästa. Precis när jag börjar dra på så säger Jennifer ”vänta!” varpå jag saktar ner lite och då letar hon upp en ny godis bit och säger ”så, kör!” vi hade en väldig tur och han med färjan med en minut till godo =)
Tur att jag skrev bloggen i eftermiddags för nu har jag varit igång på jobbet sen jag började 21:00 och jag har fortfarande en del kvar att göra. Nu blir det en välbehövlig kaffepaus innan jag sätter igång igen =)
Eftersom Virrtuppen i kollektivet har gnällt på mig en del dom senaste dagarna pga dålig blogg uppdatering får jag nu passa på när jag har en liten stund över...
Virrtuppens stora dröm är att inom kort få gå i pension och bara sitta hemma med rödvin och noppa hår ur öronen. Denna dröm som han trodde sig skulle kunna starta med för ca 1 vecka sedan gick till hans stora förtret åt skogen då arbetskraften behövde åka hem till Varberg för att ta hand om sin häst.
Detta går nu ut över resterande boende i kollektivet, dvs. Mia och mig, som får stå ut med självömkan, dåliga skämt och bloggar.... När det gäller hans bloggar så blir han överlycklig när någon råkar säga någonting fel som han tycker är kul nog att göra en blogg av. Han sitter troligtvis i detta nu och funderar över hur han ska få till en blogg av min senaste "groda" och ni som känner mig vet att det ofta och mest troligt hoppar fler "grodor" än "prinsar" ur min mun så han lär behöva gå i pension enbart för att hinna med att blogga om mig.
Trotts hans påhopp och ofta mycket fantasifulla bloggar så ligger det ändå en liten och då menar jag
verkligen liten gnutta sanning i det han skriver så kolla in hans blogg så kanske du får dig ett litet skratt
http://karlgrlundin.blogg.se/
Då jag nu behöver återgå till mitt slitsamma arbete som Virrtuppen har placerat mig på så hinner jag tyvärr inte åstadkomma mer idag men när ni minst anar det så dyker det upp en ny.
Puss på er!
Jag är numera bosatt på Ljusterös kollektiv där en härlig blandning av virrhönor och djur är inhysta :)
Virrhönorna består utav:
Mia - vår underbara hönsmamma som börjar få bra koll på vilka vägar hon ska ta för att hitta till olika ställen så som jobb och butiker.
Kalle aka chefen - virrtuppen som tycker sig ha koll på det mesta men inte ens vet vart han har lagt sina kläder
Jennifer - yrhönan som helst ska sitta bak i bilen om man ska komma dit man ska utan att köra helt galet (troligtvis ett arv från sin mor)
Jag - vet inte riktigt vad jag ska skriva annat än att min hjärna och mitt minne slutade samarbeta dagen då jag fyllde 30...
Jag har nu varit här en vecka och trivs toppen och hoppas att jag ska fortsätta med det en lång tid framöver. På onsdag börjar verkligheten och det ska bli skönt att komma in i en vardag även här.
Det blir tyvärr inte mycket mer bloggande idag då hjärnan åter en gång har hakat upp sig och inte riktigt vill sätta ihop alla ord till fungerande meningar. Jag hoppas på att en omstart under natten kommer att göra nytta så jag kan komma igång med skrivandet imorgon igen.
Nu äntligen kan ni lägga till jenniesbollplank.blogg.se bland era bokmärken igen ;)
Puss på er!!
